Det är ingen hemlighet att jag inte har varit särskild nöjd över Hollywoods nya påfund, att göra live action filmer utav kända sagor och gärna då med en liten twist. Disney har de senaste åren gett oss den knappt godkända Alice In Wonderland och den desto mer lyckade Oz: The Great and Powerful. Men som om det inte skulle räcka så har vi även fått två usla Snövit filmer och en mer eller mindre usel version på Hans och Greta. Nu är det Törnrosas tur att bli omarbetad, ur en annan vinkel.
Maleficent är en glad en liten älva som lever på den magiska heden som gränsar till människornas värld, hon är den älva med mest kraft och magi och därför är hon en väktare utav heden, hon ska se till så inga människor kommer dit och stör de magiska väsen som bor där. Men hon gör inget bra jobb, för när den unga bondpojken Stefan förvirrar sig dit så känner hon något som hon aldrig känt förut. Dessa känslor leder till en vänskap som i sin tur leder till förälskelse men Stefan är en ambitiös och girig ung man, så när den gamla kungen beordrar att den som kan döda Maleficent får kungariket och tronen, så ställer Stefan upp. Men han kan inte döda hon men han skär av henne vingarna och tar dom med sig till kungen och blir då kung och får hela kungariket. Kvar blir Maleficent på heden, utan sina vingar och det är då hon hittar en annan känsla som hon aldrig känt för…hat, en hat som förändrar henne helt och förändrar heden helt. Åren går och Stefan får en dotter och på den dagen när han visar fram sin nyfödda dotter, Aurora så kommer Maleficent oanmäld och ger en gåva, i form av en förbannelse.
Ja vi som känner till Törnrosa sagan vet vilken förbannelse det är men nu är detta en omarbetning och det innebär att den har en helt annorlunda vinkel än den berömda sagan.
I denna sagofilm har Disney satsat på episka scener varvade med rena sagoscener och det visuella funkar helt suveränt, inte konstigt med tanke på att regissören är en Oscarsbelönad special effekts kille. Men det i sin tur betyder att manuset har blivit lidande och dialogen krystad med jobbiga humorinslag i form utav tre vimsiga feer som inte tillför ett dugg eller gyttjekrig med grodliknande varelser som bara kännas sådär. Nej den stora behållningen är just effekterna och Angelina Jolie som med sin majestätiska och smala gestalt, dominerar totalt. Dom har lyckas att få henne likna den tecknade Maleficent perfekt och man imponeras av Jolies elaka närvaro. Tyvärr kan man inte säga det samma om de andra skådespelarna och då speciellt Elle Fanning som Aurora, hon bjuder på någon sorts barnslig överspel som är jobbig att titta på och andra i filmen är på ungefär samma nivå.
Men vad gör det när filmen spelade in över fyra gånger sin budget och då hade den ändå en jättebudget på 180 miljoner dollar, så vad hjälper det att man är missnöjd när Disney garvar hela vägen till banken.
Filmfrossa 