Walter Black är en medelålders familjeman som har den värsta sorten av depression, hans firma går dåligt och han sover hela dagarna och avskärmar sig från sin familj, han är helt enkelt en man som mår väldigt dåligt. Han flyttar hemifrån och samma kväll som han ska begå självmord hittar han en leksaksbäver, en sån som man har på handen och den får Walter till att inte begå självmord och bävern boostar upp hans självförtroende.
Med bävern på handen känner Walter att allt är möjligt, han börjar reparera sitt svek emot familjen och han tar kommandot på jobbet och kommer med en strålande försäljningsidé som blir en jättehit och allt ser bra ut förutom att hans äldsta son köper inte hans bäver argument och om sanningen sa fram så är han väldigt lik sin far, likadana ansiktsuttryck och även han är på väg in i en depression, den enda som håller honom uppe är Norah som är en tjej på skolan som behöver hans hjälp med sitt examenstal. Även Walter fru tycker att det är jobbigt att ha bävern i deras liv men hon anser att så länge Walter mår bra så kan hon härda ut, men ju längre bävern sitter på Walters hand desto mer tar den över hans liv och egentligen mår inte Walter bättre, det är bara bävern som intalar han det.
Detta är Jodie Fosters tredje film där hon regisserar och precis som i hennes regidebut Little Man Tate så spelar hon även den kvinnliga huvudrollen, där hon spelar Walters fru, som spelas av Mel Gibson. Precis som med Walter så känns denna film som Mels terapi efter alla skandaler såsom fyllekörning, antisemitiska uttal och hustrumisshandel och det känns som att hela denna filmen är Mels bäver och förhoppningsvis hans väg ur all elände..Sonen som börjar bli som sin pappa spelas av en av mina favoriter Anton Yelchin som har kommit starkt på senaste åren efter filmer såsom Terminator: Salvation, Star Trek och remaken Fright Night och han levererar ett starkt porträtt av en son som försöker leva som en vanlig tonåring men som märker av pappans depression och efterapar den.
Men filmen tillhör Mel Gibson som övertyger i varenda bildruta och som spelar med en enorm inlevelse speciellt dom scener när Walter tar över makten från bävern och man ser hans lidande och hur han kämpar för att bara kunna leva. Precis som med den grymt underskattade Edge of Darkness så gick denna inget vidare och om det är för att Mel är med eller om det är för att publiken inte var redo för den, det vill jag var osagt men han har ju skaffat sig många ovänner i Hollywood med tanke på att många av filmpamparna har judisk ursprung och man kan ju tycka att Jodie Foster visade stort mod när hon casta honom som Walt.
+ Mel Gibson och Anton Yelchin övertygar stort i sina roller speciellt Mel som är helt övergrym som Walter.
+ Jodie Foster visar återigen att hon är en kompetent regissör och jag hoppas att det inte tar 16 år innan hon regisserar igen.
– Den stora svagheten i filmen är Jennifer Lawrence som spelar Norah som spelar den typiska tonårstjejen med ett sorgset förflutet, hade varit mycket bättre om hennes roll hade haft lite mer svärta och att nån annan mer kompetent hade spelat hon.
Slutbetyget blir 8/10
Filmfrossa 