Guardians of the Galaxy (2014)

Amerikansk/brittisk action/äventyr/sci/fi i regi av James Gunn med Chris Pratt, Vin Diesel, Bradley Cooper, Zoe Saldana, Michael Rooker, Djimon Honsou, John C. Reilly, Glenn Close, Benicio Del Toro och Laura Haddock.

Jag är ingen serietidningsnörd men har precis som många andra ungar växt upp med superhjältar i tidnings och albumform och har läst ganska många, men jag hade aldrig, innan filmen, hört talas om dessa superhjältar eller rättare sagt antihjältar. Marvel har en del superhjältegrupper där såklart The Avengers är de mest kända och är mina favoriter, med hjältar som man känner till och kan relatera till, mer än vad man kan säga om Star Lord, Groot, Rocket, Drax och Gamora, som lika gärna för mig kunnat har varit namn på tvättmedel, med andra ord jag kände inte till något om dessa hjältar. Såklart hade jag läst och hört hajpen om filmen, att den gick för fulla hus på bio så gott som överallt och att kritikerna överlag var positiva, men jag bestämde mig att se filmen utan några förväntningar alls.

I en avlägsen galax opererar Peter Quill/Star Lord som är en intergalaktisk musikälskande tjuv, som har kommit över en artefakt som han har planerat att sälja men där är fler som vill ha den, speciellt då Ronan, en underhuggare till den värsta brottslingen i galaxen, Thanos. För denna artefakt har en massiv kraft så kan Thanos lägga vantarna på den så blir han oövervinnlig. Star Lord stöter på de kriminella elementen, Rocket (en vapentokig tvättbjörn), Groot (fåordig träd), Drax (hämndlysten muskelknutte) och Gamora (dotter till Thanos) och tillsammans slängs de i fängelse och det är där det första fröet till Guardian of the Galaxy föds. Star Lord övertalar dom till att hjälpa honom komma helskinnad till en köpare och få en del av den enorma vinsten. Men att ta sig ur ett högriskfängelse är enkelt om man jämför med vilka odds de har emot sig att nå fram till köparen innan andra snor åt sig den.

Det jag såg i trailern utlovade en bra komplement till The Avengers men som vanligt var trailern missvisande, den var inte alls vad jag hade tänkt mig. Visst jag hade fattat att det var en mer humoristisk variant av The Avengers och den delen gillade jag, älskar den rappkäftade Rocket och den fåordiga Groot, deras samspel var något av det bästa i filmen. Chris Pratt som den självklara Han Solo/ Indiana Jones liknande hjälte har den rätta glimten i ögat men har de sämsta skämten i filmen, hade gärna sett han ta ett steg längre med humorn.

Om humorn var bra så retade jag på all datoranimation som fick mig att tänka på The Green Lantern och det är inget bra betyg. Nu kan jag låta naiv och ja, såklart jag visste att där skulle vara dataanimerat och det ser jag ingen fel i, tvärtom, Görs det bra så kan det höja en film till nya nivåer såsom i de andra Marvel filmerna, men i denna var jag redan trött på den efter 10 minuter och det är svårt att förklara vad jag menar, man bara känner det när man ser det. Själva storyn anser jag inte är så mycket att hänga i julgranen, visst jakten på en artefakt är jo en bra början för en äventyrsfilm men jag hade gärna sett lite mer sidohistorier, gärna lite mer om Peter Quills förflutna, som verkar vara spännande och intressant, men antagligen sparar de lite av det till den oundvikliga uppföljaren och gör att storyn i ettan blir lite väl torftig.

Men sammantaget så blir det bara en godkänd Marvel film som inte alls kommer upp i te.x The Avengers, X-Men eller Captain Americas klass. Intressanta karaktärer som inte förvaltas fullt ut, men Chris Pratt är vår tids nya äventyrshjälte helt i klass med Harrison Ford. Sen är det lite kul att filmens smalaste karaktär, Groot, har Vin Diesels röst.

4/10

Edge of Tomorrow (2014)

Amerikansk/australiensk sci/fi action, regisserad av Doug Liman med Tom Cruise, Emily Blunt, Bill Paxton, Brendan Gleeson, Jonas Armstrong och Dragomir Mrsic.

Ingen idag kan säga något annat än att Tom Cruise inte är samma affischnamn som han var under sin långa storhetstid under 80-90 talet, när han fullkomligt dominerade på biolistorna över hela världen, bland annat hade han sjukt många filmer som spelade in över 100 miljoner dollar i USA, så man kan lugnt säga han var bolagens favorit. Men i takt med att han blev äldre och hans beteende i media blev minst sagt udda, när rubrikerna i tidningarna mer handlade om hans privatliv och hans relation med scientologin kyrkan, så dalade hans stjärna minst sagt en del. Helt plötsligt var han inte bolagens guldkalv mer, han var omkörd av yngre och hungrigare kollegor och bottennoteringen var när Paramount (bolaget som låg bakom hans största succéer) droppade honom. Men som alla stora stjärnor kom han tillbaka med hjälp av Mission: Impossible 3 men till skillnad från innan var det inte lika självklart att alla hans framtida filmer skulle gå bra. Men Tom kämpar på och även om han de senaste åren inte imponerat på mig, så biter han till när man minst anar det, som med denna väldigt underhållande sci-fi film.

Världen är i krig mot en överväldigande alien ras,som vanligt vill ta över vår jord och förslava skiten ur oss men med coola specialdräkter med inbyggda grymma vapen, försöker människorna mota bort de elaka utomjordingarna. Mitt i allt detta träder Cage in i handlingen, han är en officerare som jobbar som militärens pr-ansvarig, han har aldrig varit i strid och kort sagt, han är en feg jävel och vill hellre göra reklam för människornas störste krigshjälte, Rita Vrataski. När då Cage helt plötsligt blir inslängd i krigets hetta vid fronten, helt oförberedd, så kan det bara sluta på ett sätt, han dör. Men när han vaknar upp dagen innan och inser att han har upplevt den dagen innan och blir återigen utslängd i strid, något som händer om och om igen, han har fastnat i en loop, varje gång han dör kommer han tillbaka från början igen. Ju fler gånger han dör, desto mer lär han sig och kommer lite längre innan han dör och nästa gång lite längre, tills han träffar på Rita i stridens hetta och hon förstår vad som händer med Cage. Tillsammans försöker de ta reda på vad som sker med Cage och i samma veva bekämpa utomjordingarna tillsammans.

Efter de medelmåttiga Oblivion, Jack Reacher och den knappt godkända Rock of Ages så hade jag inga större förväntningar på filmen och den blev inte bättre av att den väldigt ojämna Doug Liman regisserade den, han har sen den utmärkta The Bourne Identity varvat skit med skit. Men som många gånger förr, blev jag positiv överraskad. Handlingen var tillräcklig skruvad för att få mig bli insugen i den, även om grundhandlingen är snodd från Groundhog Day och att filmen är en mix av Robocop, Pacific Rim och Starship Troopers. Förutom effekterna och handlingen så är humorn en bidragande orsak för att jag älskade filmen, för ju mer Cage kommer underfund med sin situation desto mer absurda situationer hamnar han i. Tom Cruise är superstabil i huvudrollen bra uppbackad av Emily Blunts badass krigarbrutta Rita och man kan bara applådera filmmakarna att de har skapat en stark feministisk karaktär, som tar för sig rejält. Sen måste ja ge en eloge för stridsmunderingen i filmen, sällan har jag sett något så coolt på film, speciellt när de har hjälmen på sig. Roligt att se att vår egen Dragomir Mrsic har en liten roll i filmen.

Även om filmen blev en flopp i Amerika, där den gick 78 miljoner kronor back så spelade den in desto mer på den allt mer viktiga världsmarknaden (alltså den utanför USA), där spelade den in 1 gång mer än budgeten.Nästa årkommer Cruise tillbaka sin paradroll som Ethan Hunt i Misson: Impossible 5 och uppenbart ska de även efter många års rykten bli en Top Gun 2, där Maverick kommer tillbaka.

Cruise visar återigen att sci/fi är en genre han trivs med och så länge han är med i grymt underhållande sci/fi filmer så får han gärna fortsätta med dom.

8/10

Riddick (2013)

2000 kom där en lågbudget sci/fi som från ingenstans blev en favorit hos många, speciellt oss som hade längtat efter en bra sci/fi med skräckkänsla och där de använde sig av mycket smyga i mörker, den filmen var såklart Pitch Black, filmen som gjorde Vin Diesel till actionstjärna. Sen kom den obligatoriska tvåan, med en rejäl uppumpad budget och en jävla massa CGI och fansen var väl inte direkt nöjda med The Chronicles of Riddick, de tyckte den var för rörig och plottrig. Sen gick det en massa rykten under en hel del år, men så till sist kom nyheten som många hade väntat på, regissören David Twohy (som även regisserade de andra två) och Vin Diesel släppte bomben att en tredje var på gång och denna gång skulle de gå tillbaka till basic.

Trean utspelas några år efter tvåan och Riddick har blivit lurad, han har blivit lämnat kvar på en enslig planet, svårt skadad, men det är inte det värsta. För på denna helvetshåla till planet lever en del mer eller mindre farliga monster och Riddick kommer underfund med att ska han överleva så får han se till att hitta sin djuriska sida. Han har som ambition att ta sig från planeten, lite svårt när man inta har något skepp men det råder Riddick bot på, när han hittar en övergiven bas och på den basen finns en knapp som skickar ut en nödsignal. Så det enda Riddick behöver göra är att trycka och invänta vem som än kommer. Dör kommer två skepp, ett med legosoldater som mer än gärna vill ha Riddicks huvud på ett fat (eller rättare sagt i bur), för under dessa år har belöningen fördubblas på Riddick, om hans huvud lämnas. På det andra skeppet finns även där legosoldater men dom har en annan agenda, för ledaren för detta gäng har ett förflutet med Riddick, Såklart blir dessa två gäng lite oense om vem som ska fånga in Riddick, men vår hjälte med de lysande ögonen har inte tänkt bli tillfångatagen, han vill ha ett av skeppen så han kan ta sig hem och då är några legosoldater bara ett litet hinder på vägen. Något som inte är ett litet hinder är alla stora elaka monster som kommer fram när det blir regn och regn är på väg. Dags för Riddick att utnyttja mörkret igen!!

Det märks att dom har gått tillbaka till ettan, när det gäller stil och ja den är ganska lik ettan faktiskt, samma sak här, människor som vill döda Riddick, monster, regn och kampen om att komma iväg med skepp men varför ändra på ett vinnande koncept, speciellt efter den extravaganta tvåan som var allt annat än enkel. Man märker att budgeten är strypt, inte minst på effekterna, några av dom mindre bra men monstren är välgjorda. Precis som i ettan så försöker de göra Riddick lite mänskligare, då var det ungen han brydde sig om och i denna har han fått ett husdjur i form av någon sorts monsterhund, någon konstig korsning av en hund och en hyena och där är några scener där man nästan får mänsklig sympati för Riddick när han umgås med husdjuret. Vin Diesel gör sin paradroll precis lika säkert som för 14 år sedan när ettan kom, det märks inte att han har blivit äldre och de andra skådespelarna får ursäkta men detta är Diesels film från början till slut. Dock kul att Karl Urban får sina få minuter i filmen, dock är det ett sätt att länka tvåan med trean, så man får lite hum om när handlingen utspelas. Gillar man Pitch Black så lär man gilla trean och jag få ge en liten eloge till Twohy och Diesel att de insåg att tvåan bliv lite för mycket av det goda och lyssnade på fansen.

6/10